Ett exempel är bokhyllor. Av någon anledning avskyr jag höga bokhyllor i lägenheten, det känns för mig bara rörigt. Till saken hör då förstås också att jag inte har en jättestor lägenhet. Av det skälet är jag just nu på jakt efter ett alternativ, som helst också då ska vara något jag har råd med. Inte helt enkelt.
På Svenssons i Lammhult hittade jag skåpet Collect (ovan modellen från 2010) från A2 för flera år sedan, och jag har inte riktigt lyckats släppa det sedan dess. Nyligen slog det mig att om jag då börjat spara till just ett sånt här skåp (á 9900), hade jag nog kunnat köpa det idag. Nå. Det är väl sådant man lär sig med åldern. Ikea har för övrigt ett liknande skåp inne, men då med helvita ben. Det däremot är inte riktigt min grej, på något sätt känns det lite för sterilt.
Det snyggaste skåpet A2 gjort är dock White, lite bredare, lite dyrare. Just nu dock ett formidabelt kap på Svenssons för "bara" 9300.
Något jag dock stör mig på oerhört mycket med A2-skåpen är att de är i ek och mdf. Mdf är, som vi alla vet, inte ett särskilt dyrt material. Det är en träfiberskiva. Ändå kostar skåpen omkring 10 000, vilket är absurt för så billiga material, som inte har hållbarheten hos massivt trä.
Ännu dyrare mdf kan man hitta hos Asplund, där Claesson Koivisto Rune till ett pris av omkring samma som A2s skåp upp till det dubbla, gör ännu snyggare skåp. Typiskt att man inte plötsligt en dag känner att oj vad de där 20 000 kronorna kliade i fickan och man inte helt vet vad man ska göra av dem.
Ett ytterligare alternativ är förstås att köpa begagnat, det finns trots allt en hel del låga bokhyllor från 40-60-talen. Tyvärr är det mer däromkring min ekonomi står också. Eller ja, tyvärr och tyvärr, jag bidrar i alla fall inte lika mycket till överkonsumtion. Alltid något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar